Vi har levt på vår akrobatik i över 50 år!

För 51 år sedan började Barbro och Ola visa upp sina konster på cykel och takterna sitter fortfarande i även om de inte längre tävlar.

Barbro och de två andra flickorna i akrobatgruppen Tre Barbros var helt säkra. Det var just de som skulle vinna amatörtävlingen Långschalen i Sala 1959. Sedan skulle de gå vidare och vinna ännu en tusenlapp i nästa etapp av tävlingen någon vecka senare.

– Men det sprack. Cykelakrobaten, Ola Nordström, vann båda tävlingarna. Så jag bytte flickorna mot Ola och började uppträda tillsammans med honom istället!

Barbro skrattar. För riktigt så brutalt gick inte brytningen till och flicktrion är fortfarande bästa vänner.

Men när det gäller kärlek finns inga hinder och bara några månader senare fick cykelduon ”Ola och Barbro” sitt första stora svenska genombrott med TV-framträdande och folkparksturné med Gunnar Wiklund och Bosse Parnevik.

Världsartister

Sedan rullade det på i en rasande fart. Efter att de uppträtt som pausartister i finalen i Eurovision Song Contest 1963, fullkomligt dränktes de i erbjudanden från hela världen och uppträdde tillsammans med artister som Tom Jones, Cliff Richard, Cilla Black, Petula Clark, Charles Aznavour…

– Vi jobbade med Edith Piaf i Lyon under jul- och nyårshelgerna 1962-63 och vi hade börjat planera en gemensam turné till hösten 1963. Men då var hon redan borta. Hon var en så ödmjuk och varm person, inte det minsta divig. Barbros röst mjuknar när hon minns den skygga sångerskan. – En kväll frågade Edith nästan blygt om hon fick sätta sig på en stol bakom scenen och titta på vår show. Men så skrattar hon igen. – Tom Jones uppvaktade mig med rosor och försökte stjäla mig från Ola. Men se den gubben gick inte!

Det var så här det började. Bilden på de svenska cykelartisterna togs 1959.

Listan över kändisar som de jobbat med kan göras hur lång som helst. Och Hillary Clinton, Al Gore, finske presidenten Urho Kekkonen, den jordanska kungafamiljen, Bob Kennedy, Taiwans statschef Chiang Kai-shek, alla har suttit i publiken på olika håll i världen och fascinerats av det svenska cykelparets konster.
Resorna har resulterat i prisskåp, sprängfyllda med utmärkelser och vinster.

Trånga prisskåp

Men allt har de inte hämtat hem på egna hjul. För 1984 lade de grunden till det som skulle bli Ludvika Minicirkus. En cirkusskola för stadens barn och som utvecklats till att bli en världskänd ungdomscirkus med framträdande inför jättepublik i Kina, Frankrike, Nord-Korea, Tyskland, USA och många andra länder.

Under sina turnéer har den 25-årsjubilerande minicirkusen vunnit mängder med guldmedaljer och andra fina priser som också trängs i prisskåpen.

När vi träffas en eftermiddag i minicirkusens lokaler mitt inne i Ludvika är träningen i full gång. Många har kommit direkt från skolan och äter mellanmål i köket innan de ger sig ut på golvet för uppvärmning och akrobatik. En av dem är Sanna Sjödin Öberg. Hon är 19 år och har varit med i cirkusgänget sedan hon var åtta år.

– Cirkusen är som ett andra hem, vi är som en enda stor familj, säger hon entusiastiskt.

Barbro tränar cirkusens framgångsrika grupp Young Stars och håller både sig och minicirkusen i trim. Hon går vigt ner i spagat och böjer sin 68-åriga gummikropp i alla möjliga och omöjliga vinklar när hon visar gruppen nya konster. När träningen är över och barnen gått hem sköter hon allt kringarbete med planering och showproduktion inför Young Stars uppträdanden ute i världen plus alla andra administrativa måsten.

Trots sina 68 år är Barbro vig som en katt och går utan vidare ner i spagat.

– Just nu jobbar jag 60-65 timmar i veckan. Det är så kul, så jag håller nog på 25 år till! Jag har ju fått göra det jag vill hela livet!

 
Sonen deltog

Ola, som fyllt 70 år, ägnar sig hellre åt att få det tekniska att fungera. Men cykeltakterna sitter i och han gör en ledig uppvisningsrunda i lokalen med Barbro graciöst uppflugen på styret.

– Det var så här det började, säger Barbro och kliver av cykeln för att plocka fram ett svart-vitt idolfoto taget för 50 år sedan. På bilden sitter hon tillsammans med Ola på parets artistcykel, klädd i vit minidress.

– Vi levde ihop, men det snurrade så fort omkring oss med alla resor och uppträdanden runt om i världen, att vi inte hann gifta oss förrän 1970. Och året därpå kom vår son, Patrick. Han var med oss överallt under flera år, men när han blev lite större började vi leta efter en fast plats hemma i Sverige.

Det blev Ludvika, för här har jag mitt föräldrahem, som vi senare övertog och nu bor i. Den första tiden var det väldigt svårt att stanna hemma och leva ett vanligt liv efter alla år som vi flackat runt världen. Vi kände också att vi hade mer att ge. Därför startade vi minicirkusen och en av eleverna var förstås Patrick. Barbro lägger fram fler fotografier: – Här är han med i cykelartistgruppen Bell Boys. Efter deras framträdande i Paris 1989 blev de inbjudna till Kina och det var första långresan för minicirkusen. Där tog de förresten guldmedalj i en internationell tävling.

Bell Boys, världskända cykelartister ur Ludvika Minicirkus på turné i Paris 1989. Cyklisten i mitten är Patrick, son till Barbro och Ola som startade cirkusen.

Bra för barnen

Patrick har numera slutat med artistlivet och jobbar istället på Sveriges Television. Men flera andra av de många som börjat i Ludvika Minicirkus har gått vidare till proffskarriärer.

En av dem är 20-årige Erik Ivarsson, som den här eftermiddagen har kommit för att träna en yngre grupp blivande cirkusartister. Han och Ola gör på lek en liten privat uppvisning på enhjulingar över träningsgolvet innan Erik drar vidare. Han ska snart mönstra på som underhållare på ett kryssningsfartyg någonstans i sydliga vatten.

Ola hakar upp enhjulingen på sin plats på väggen och lägger armen om Barbro.

– Var och varannan unge här i stan har vuxit upp i minicirkusen och skolorna har ställt sig väldigt positiva med lov för showresor och sådant, berättar han.

– Flera lärare har sagt att barnen fått mer självkänsla och vågat mer sedan de börjat hos oss. Att jobba med kroppen är ju bra på många sätt, inte minst för hjärnan. Jonglering till exempel, kan underlätta inlärningen av matte. De får också social träning, för de äldre brukar träna de yngre. Av sådana ungar blir det inga busar.